Inga typiska gitarrhjältar. Snarare gitarrister som kan göra det oväntade, slingor som inte går dit man känner att de borde gå, som istället slutar någon helt annanstans. Som spelar rytmiskt på ett vis som får känslan i en hel låt att förändras – gitarrister som får en musiknörd som mig att lyssna till lite extra.
På tal om musiknördar. Om du jobbar med någonting kreativt är chanserna stora att du använder dig av produkter från Apple. När det gäller kreativa sysslor är deras hårdvara svår att överträffa. Tyvärr kostar det som bekant därefter. mResell säljer begagnade Apple-produkter. De går alltid igenom alla produkter och servar dem, vilket gör att de kan lämna 12 månaders garanti på allt de säljer. Om du till exempel jobbar med någonting visuellt kan du kolla in deras stora sortiment av imac.
Stephen Malkmus
Malkmus var leadgitarrist, låtskrivare och sångare i det i indiekretsar så omhuldade bandet Pavement. Det var i det sammanhanget vi första gången kunde höra Malkmus gitarrspel på skiva under 90-talets första år. Det är dock inte den upplagan av den amerikanske gitarristen som ska framhävas här. För att verkligen höra Malkmus storhet som gitarrist är det hans solokatalog du ska vända dig till, såhär långt ett dussintal plattor. Han är långt ifrån någon typisk gitarrhjälte, men lyckas så gott som alltid förvalta sina gitarrsolon på oväntade sätt.
Neil Young
Young är förmodligen inte det första namnet man kommer att tänka på i sammanhang där tidernas bästa gitarrister diskuteras. Men det är inte så långsökt att han nämns, till exempel så placerade tidningen Rolling Stone honom på plats 17 när de listade tidernas bästa gitarrister. Hans stil handlar inte heller om någon traditionell gitarronani. Faktum är att det finns få gitarrister som kan säga så mycket med en enda ton som Neil Young.
Robert Fripp
Om det finns någon gitarrist bland de fyra som presenteras i det här inlägget som skulle kunna tituleras som en klassisk gitarrhjälte är det väl brittiske Robert Fripp. Som gitarrist är han enormt tekniskt begåvad men också tillräckligt originell för att inte riktigt platsa bland typiska gitarrhjältar som Hendrix, Page eller Beck. Hans i min mening mest framstående insatser som gitarrist finns att hitta på debutplattan av King Crimson och i de inspelningar han gjorde med David Bowie under den sistnämndes år i Berlin.
Chuck Berry
Det finns knappast någon som skulle argumentera med utsagan att Chuck Berry är en av musikhistoriens absolut viktigaste gitarrister – och egentligen behöver väl inte mer tilläggas. Men här är det inte hans solospel som står i fokus. Om det finns någon del av hans musikaliska gärning som är underskattad är det hans fantastiska arbete som rytm-gitarrist. I många av hans låtar är det gitarren snarare än trummorna som gör det rytmiska grovjobbet. Och fantastiskt väl därtill.